Jag kommer sakna den här bloggen, men det är dags att ta farväl, för jag är hemma i Finland.
Inga abnormaliteter under vägen utom att jag satt bredvid en finsk rally-chaffis Heathrow - Helsingfors, och att jag avskydde Heathrow och att Dublin Airport måste vara den snyggaste, fräschaste flygplatsen jag sett.
Imorgon väntar utdelning av födelsedagspresenter.
Men det får ni fråga mig om personligen, för jag kommer inte skriva om dem här.
Oavsett hur mycket jag än vill fortsätta blogga så kommer den här bloggen att läggas ner.
För nu är den resan slut, och snart börjar nästa.
Det är med en smutta vemod jag säger farväl, men jag är lycklig över vart resan tog mig, och alla vänner jag mött under den. Nu väntar nya äventyr
torsdag 14 juli 2011
onsdag 13 juli 2011
Dublin
Jag vaknade ganska sent imorse, genomblöt av svett av någon anledning.
Men jag tror inte jag var ute förrän ett-tiden.
Jag glömde mitt armbandsur, så jag hade inte koll på tiden.
Jag glömde min karta, så jag hade inte koll på exakt var jag var.
Men jag gick upp Lower Gardiner Street, tog vänster till Parnel Street (asiatiska gatan tydligen), höger längs O'Connell upp till Garden of Remembrance i vilken jag satt tills en jappe började springa runt och störa folk, inklusive mig. Så jag gick in på the Writers Museum istället, alldeles lagom innan kön blev flera meter lång av en grupp EF:are.
När jag kom ut ur museet insåg jag hur länge jag varit där inne. Men det var ofattbart intressant! A must-go-see in Dublin, man behöver inte vara särskilt intresserad av Irlands litterära historia för att underhållas, bara man ger det en chans.
Då ungefär insåg jag att jag inte skulle hinna till Dublin Zoo, så jag gick ner till River Liffey istället fotade lite, solade lite, köpte vatten att dricka för hotellets var odrickbart. Gick tillbaka till hotellet och laddade upp mina foton. men kameran är död nu, och jag ids inte köpa nya batterier för en halv dag så jag får väl använda telefonen istället.
Otroligt många svenskar här btw
Tänkte kanske gå till puben ikväll, om jag orkar, fast jag nog sett tillräckligt av irländska pubar, och har typ 7 euro kvar att spendera, sen måst jag börja använda kort eller ta ut mera, så orka.
Blir säkert en film istället ^^
Men jag tror inte jag var ute förrän ett-tiden.
Jag glömde mitt armbandsur, så jag hade inte koll på tiden.
Jag glömde min karta, så jag hade inte koll på exakt var jag var.
Men jag gick upp Lower Gardiner Street, tog vänster till Parnel Street (asiatiska gatan tydligen), höger längs O'Connell upp till Garden of Remembrance i vilken jag satt tills en jappe började springa runt och störa folk, inklusive mig. Så jag gick in på the Writers Museum istället, alldeles lagom innan kön blev flera meter lång av en grupp EF:are.
När jag kom ut ur museet insåg jag hur länge jag varit där inne. Men det var ofattbart intressant! A must-go-see in Dublin, man behöver inte vara särskilt intresserad av Irlands litterära historia för att underhållas, bara man ger det en chans.
Då ungefär insåg jag att jag inte skulle hinna till Dublin Zoo, så jag gick ner till River Liffey istället fotade lite, solade lite, köpte vatten att dricka för hotellets var odrickbart. Gick tillbaka till hotellet och laddade upp mina foton. men kameran är död nu, och jag ids inte köpa nya batterier för en halv dag så jag får väl använda telefonen istället.
Otroligt många svenskar här btw
Tänkte kanske gå till puben ikväll, om jag orkar, fast jag nog sett tillräckligt av irländska pubar, och har typ 7 euro kvar att spendera, sen måst jag börja använda kort eller ta ut mera, så orka.
Blir säkert en film istället ^^
tisdag 12 juli 2011
spiderman
Okej, så jag hamnade igen i det mest mysko rum man kan hitta, men personalen är supertrevlig och allt är rent och snyggt och prydligt och jag har tillgång till internet \o/
Idag har jag turistat så in i jagvetintevad, och sett en massa:
- St. Patricks Cathedral (var andra personen in genom dörren 09.45, härligt ställe, hålls igång på privata donationer, för staten hjälper inte kyrkor här)
- Dublin Castle (finns bara guidad tur, man får inte se så mycket, hinner inte rikigt stanna och titta, men veta desto mer, kul med rätt guide)
- National Museum of Archaeology and History (kanske kul med guide, delen om Egypten var intressant, och de otroligt välbevarade människorna från hundratals år f.kr., annars ganska tråkigt)
- National Museum of Natural History (härligt ställe, finns för mycket att se, man skulle kunna spendera en vecka där och ändå finna det otroligt intressant, en massa av utställningsföremålen var större än jag väntat mig, vissa var mindre, och jag blev helt trollbunden av the Greater Kudu)
- St. Stephens Green (jag skulle kunna jobba där, hur härligt ställe som helst)
- O'Connell Street, Henry Street, Patrick Street, Grafton Street, Bachelors Walk
Imorgon ska jag satsa på Dublin Zoo, the Leprechaun Museum, Writers Museum och Garden of Remembrance.
Saknar redan the Letts.
Men jag har allt jag ska ha nu, så enda utgifterna kvar är vandrarhem, mat, inträdesavgifter och resan till flygfältet. Som jag borde kolla när bussen går och varifrån.
Tror inte jag orkar gå någonstans mera idag.
Idag har jag turistat så in i jagvetintevad, och sett en massa:
- St. Patricks Cathedral (var andra personen in genom dörren 09.45, härligt ställe, hålls igång på privata donationer, för staten hjälper inte kyrkor här)
- Dublin Castle (finns bara guidad tur, man får inte se så mycket, hinner inte rikigt stanna och titta, men veta desto mer, kul med rätt guide)
- National Museum of Archaeology and History (kanske kul med guide, delen om Egypten var intressant, och de otroligt välbevarade människorna från hundratals år f.kr., annars ganska tråkigt)
- National Museum of Natural History (härligt ställe, finns för mycket att se, man skulle kunna spendera en vecka där och ändå finna det otroligt intressant, en massa av utställningsföremålen var större än jag väntat mig, vissa var mindre, och jag blev helt trollbunden av the Greater Kudu)
- St. Stephens Green (jag skulle kunna jobba där, hur härligt ställe som helst)
- O'Connell Street, Henry Street, Patrick Street, Grafton Street, Bachelors Walk
Imorgon ska jag satsa på Dublin Zoo, the Leprechaun Museum, Writers Museum och Garden of Remembrance.
Saknar redan the Letts.
Men jag har allt jag ska ha nu, så enda utgifterna kvar är vandrarhem, mat, inträdesavgifter och resan till flygfältet. Som jag borde kolla när bussen går och varifrån.
Tror inte jag orkar gå någonstans mera idag.
måndag 11 juli 2011
Last Supper
Dagen idag fylldes med en massa "sista" händelser.
Sista mjölkningen
Sista "tea-time"
Sista titt på kattungarna
Sista bevattning av växterna i drivhuset
Sista middagen
Sista vattenkriget (jepp vi hade ett sånt)
Sista hälsningen till the Pirate (the milkman)
Jag kommer sakna mycket härifrån, men inte allt.
Jag kommer minnas mycket, men inte allt.
Men jag kommer inte ångra någonting.
Och för allt som jag inte hann göra, så har jag nu många bra orsaker att återvända.
Men det ska bli kul att komma hem också.
Längtar efter att få segla, och träffa alla mina vänner.
Jaja, jag saknar min familj också ^^
Sista mjölkningen
Sista "tea-time"
Sista titt på kattungarna
Sista bevattning av växterna i drivhuset
Sista middagen
Sista vattenkriget (jepp vi hade ett sånt)
Sista hälsningen till the Pirate (the milkman)
Jag kommer sakna mycket härifrån, men inte allt.
Jag kommer minnas mycket, men inte allt.
Men jag kommer inte ångra någonting.
Och för allt som jag inte hann göra, så har jag nu många bra orsaker att återvända.
Men det ska bli kul att komma hem också.
Längtar efter att få segla, och träffa alla mina vänner.
Jaja, jag saknar min familj också ^^
söndag 10 juli 2011
Jag hade fel igen
Vi målade inte idag, så jag hann visst avsluta mitt rabarber-projekt.
Men jag slet nog så svetten rann längs ryggen.
Jag har idag också hållit plättkalas.
Med otroligt många, jättegoda plättar!
Som jag hade gjort ^^ Tack till alla som hjälpt mig utveckla mina talanger som plättstekare, dvs. Doni, mamma, Cilla, kanske Pernilla också.
Dessutom var jag med om en ganska underhållande incident.
Jag kommer upp för trappan när jag hör en alldeles svag ynklig röst säga:
Gulligaste ever! :D
Men jag slet nog så svetten rann längs ryggen.
Jag har idag också hållit plättkalas.
Med otroligt många, jättegoda plättar!
Som jag hade gjort ^^ Tack till alla som hjälpt mig utveckla mina talanger som plättstekare, dvs. Doni, mamma, Cilla, kanske Pernilla också.
Dessutom var jag med om en ganska underhållande incident.
Jag kommer upp för trappan när jag hör en alldeles svag ynklig röst säga:
Danielle?Yes? svarar jag, och funderar vad i hela fridens namn det kan vara på gång.
Could you get me some toilet paper?Yes, svarar jag, och flinar för mig själv när jag går ner för trappan igen för att hämta en rulle.
Gulligaste ever! :D
lördag 9 juli 2011
ONE HUNDRED
Jag har kommit fram till att det är många saker som inte kommer bli av den här gången på Irland.
- mitt rabarberprojekt kommer förbli halvfärdigt
- fruktträdsprojektet likaså
- målandet kommer avslutas efter att jag åkt
- Tralee, Limerick och Tipperary förblev obesökta
- Lägerbål blev det inte heller, nog för att vi ännu skulle hinna, men sannolikheten är minimal
Fast o andra sidan har jag hunnit med mycket mer än jag tänkt mig, och jag ångrar inte en dag. Fastän Galway inte var lika mycket som jag hade hoppats, så åkte jag ändå dit, och det var värt det.
Oh, and btw, det här är mitt hundrade blogginlägg.
Grattis Bloggen! :D
- mitt rabarberprojekt kommer förbli halvfärdigt
- fruktträdsprojektet likaså
- målandet kommer avslutas efter att jag åkt
- Tralee, Limerick och Tipperary förblev obesökta
- Lägerbål blev det inte heller, nog för att vi ännu skulle hinna, men sannolikheten är minimal
Fast o andra sidan har jag hunnit med mycket mer än jag tänkt mig, och jag ångrar inte en dag. Fastän Galway inte var lika mycket som jag hade hoppats, så åkte jag ändå dit, och det var värt det.
Oh, and btw, det här är mitt hundrade blogginlägg.
Grattis Bloggen! :D
Attatchment issues
Jag läste en väldigt intressant artikel i the Sunday Times' bilaga Style (03/07).
Artikelns skribent hade bekantat sig med Attachment Theory, när det kommer till romantiska förhållanden.
Vad jag uppfattat är teorin oftast kopplad till ämnet 'barn och uppfostran'.
Teorin går ut på att det finns tre (fyra) sorters människor:
- Secure
- Anxious
- Avoidant
(när det gäller barn finns också 'mixed')
Vilken man är utvecklas under uppväxten, men det går att ändra om man är medveten om vilken sort man är, och fats besluten på vad man vill bli.
Säkra (secure) människor är bekväma i ett förhållande, de kan kommunicera och kompromissa, och det behövs att åtminstone den ena i ett förhållande är säker, för att det ska lyckas.
Nervösa (anxious) människor, har ett närhetsbehov och kastar sig in i förhållanden. De behöver ständiga ömhetsbetygelser, ger själv så mycket som de bara kan av sig själva och gör allt för att hålla den andra personen så nära som det bara går.
Undvikande (avoidant) människor, är raka motsatsen. De vill ha förhållanden, men de håller sin partner lite på avstånd. Undviker att prata om framtiden, undviker att säga att den älskar den andra. De är rädda för intima relationer.
Det dumma är att säkra människor uppfattas som tråkiga av de andra två grupperna, och nervösa och undvikande människor således tenderar dejta varandra. Och för att sluta vara nervös eller undvikande som person, så borde man börja ett förhållande med en säker person, som är nästan som en förhållande-coach, och som inser varför den andra beter sig som den gör.
Jag är avoidant, det vet jag. Och jag vet att varenda en, som jag har dejtat, har varit anxious.
Så jag får väl jaga på någon secure.
Kanske jag kan charma nån från Securitas ^^
Artikelns skribent hade bekantat sig med Attachment Theory, när det kommer till romantiska förhållanden.
Vad jag uppfattat är teorin oftast kopplad till ämnet 'barn och uppfostran'.
Teorin går ut på att det finns tre (fyra) sorters människor:
- Secure
- Anxious
- Avoidant
(när det gäller barn finns också 'mixed')
Vilken man är utvecklas under uppväxten, men det går att ändra om man är medveten om vilken sort man är, och fats besluten på vad man vill bli.
Säkra (secure) människor är bekväma i ett förhållande, de kan kommunicera och kompromissa, och det behövs att åtminstone den ena i ett förhållande är säker, för att det ska lyckas.
Nervösa (anxious) människor, har ett närhetsbehov och kastar sig in i förhållanden. De behöver ständiga ömhetsbetygelser, ger själv så mycket som de bara kan av sig själva och gör allt för att hålla den andra personen så nära som det bara går.
Undvikande (avoidant) människor, är raka motsatsen. De vill ha förhållanden, men de håller sin partner lite på avstånd. Undviker att prata om framtiden, undviker att säga att den älskar den andra. De är rädda för intima relationer.
Det dumma är att säkra människor uppfattas som tråkiga av de andra två grupperna, och nervösa och undvikande människor således tenderar dejta varandra. Och för att sluta vara nervös eller undvikande som person, så borde man börja ett förhållande med en säker person, som är nästan som en förhållande-coach, och som inser varför den andra beter sig som den gör.
Jag är avoidant, det vet jag. Och jag vet att varenda en, som jag har dejtat, har varit anxious.
Så jag får väl jaga på någon secure.
Kanske jag kan charma nån från Securitas ^^
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)