Jag vet med mig att jag jämt och ständigt går runt och tittar på folk.
Bara för att hålla koll på världen.
Så att jag sedan när singellivet börjar tråka ut mig, vet skillnad på vettiga människor och mindre vettiga människor.
Jag vet att jag ibland går på pity-dates, för att jag helt enkelt inte klarar av att säga nej, för jag ser att personen blir ledsen, och för att jag själv blir väldigt deppig av att bli nobbad.
Jag vet att jag ibland hittar någon jag tycker verkar intressant, men att de förändras så fort de inser att jag tycker det, och att jag då oftast tappar intresset, för att de inte längre är den jag blev intresserad av.
Jag vet att det oftast är så att någon intresserar sig för mig och jag är helt likgiltig till den personens existens, men att jag på något sätt ändå börjar umgås med den personen för att jag tycker om att känna mig uppskattad.
Jag vet att när jag faktiskt blir förtjust i någon, så håller det i sig, väldigt väldigt länge, och att jag ofta tror att jag är förtjust, fast jag inte egentligen är det.
Men jag vet inte vad jag ska göra när jag hamnar i en situation där jag känner att jag måste välja mellan att dejta en vän eller förlora den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar